Kent Karlsson (f. 1945) har under flera decennier haft en betydande roll i svenskt konstliv. Hans offentliga verk finns på flera platser i Sverige, och hans arbeten ingår i samlingarna vid bland andra Moderna Museet, Nationalmuseum och Göteborgs konstmuseum.

Denna utställning utgår från ett retrospektivt urval i kombination med några nyare verk. Den har vuxit fram genom samtal och återkommande besök i hans ateljé. Karlsson har gett stor frihet i såväl urval som tolkning och utställningen presenterar därför just en tolkning av konstnärskapet.

I verken framträder två tydliga och på många sätt motsatta rörelser. Den ena riktar blicken mot människans villkor, handlingar och de strukturer hon verkar inom. Här finns verk som berör död, migration, tro och makt, där arkitektoniska former, symboliska objekt och återkommande element framstår som bärare av mänskliga föreställningar och rester.

Den andra rörelsen framträder tydligt i ateljén, i de verk Karlsson själv beskriver som privata. Också här finns ett tillstånd av avskildhet och efteråt, men med en annan riktning. Snarare än att stanna vid det som gått förlorat fogas nya helheter samman, där det organiska och det konstruerade möts i former som pendlar mellan det absurda, det lekfulla och det levande.

Samtidigt är dessa inte renodlade motsatser. Det mörka och det lekfulla, det ödesmättade och det absurda möts ofta inom samma verk. Just i denna dubbelhet tar utställningen sin form.