Stereo: Du kommer hitta mig på de sju haven när du minst anar det

Utställningen kretsar kring en händelse som vi var med om. Det var när människor fortfarande levde i primitiva bondesamhällen och vi precis hade skördat morötter på ett stengolv. Emma hade gjort en skulptur som svävade mellan oss och den kastade otroliga ljusstrålar. Vi var plötsligt omgivna av märkliga, tidlösa symboler på väggarna målade med spritpenna som gamla hällristningar. I samma veva spelade vi in ett antal videos där Emmas stora röda dräkt högtidligt vandrar in på Galleri Thomassen.

När vår son låg i magen så var vi i Japan och filmade saker i ett försök att “illustrera” vår upplevelse där på stengolvet. 
Vi strävar efter att på ett så rakt och tydligt sätt krångla till vår upplevelse och våra minnen av den. Emma skrev en text om utställningen när vi var i Japan och förberedde oss. Här är den:

”

Lately, I’ve been thinking a lot about thinking. I think about thinking, thinking thinking thinking until the eyes wander off into a blur. I don’t know what I’m thinking or if I’m thinking until I think about thinking again.

I was playing Minecraft with my friend the philosopher Daniel Dennett the other day. I got mad at him because he was killed by a zombie and lost a bunch of tokens that I had gathered and really liked. He laughed at me, but in a slightly irritated way. To save my skin I said, 
“ Did you know, Panpsychism tells us that every particle and every atom is conscious. So even a carrot has a consciousness of some sort.”