“Det första man möter på Galleri Thomassen är Britt Ignells ljust monokroma skulpturer. De löper i huvudsak längs väggarna och ett antal hänger från taket. Det rör det sig om ett slags antydningar till universella mönster som fraktaler och spiraler. De är inte strikt symmetriska, utan rymmer inneboende variationer, som skänker skulpturerna ett mått av rörelse, vilket ger en känsla av både oro, omsorg och varsamhet.”

 

“Här finns alltså ingen stram återhållsamhet, snarare en anarkistisk lekfullhet som ibland slår över i estetisk självsäkerhet. Det är obegripligt, vilt och inbjudande – fler klubbar och kontor borde se ut så här! Så sett håller Khanafer och Melin fast vid en produktiv impuls, att förvandla oron inför det ogripbara till experimentlusta.”

Läs hela Johannes Björks text HÄR