Christina Skåruds såväl måttfulla som fascinerande utställning ”Halofenomenet”, som visas på samma galleri, är likaså märkt av en önskan att finna magiska tecken i vardagslivet. Auror och glorior sprider sig över oljemålningarna. Skenet kan komma från en enslig gatlykta eller en strålkastare på en konsert. Människor förvandlas till frälsare eller falska profeter. Är ljusskenet gott eller illavarslande? Det vet jag inte. Däremot vet jag att sådana här skenbilder kan uppenbara sig när någon har gått och blivit djupt religiös eller har träffats av Amors pilar. Galenskaper som trots allt är accepterade. Skåruds målningar vittnar om en tro som i vissa fall är nödvändig för människans fortlevnad men likaså kan vara dödsbringande om den blir alltför kraftig. Kultledare kan ju vara fatala.

Läs recensionen av Sara Arvidsson här