“Långa rader av bronsfigurer fyller det större rummet på Galleri Thomassen. Små hålögda ansikten som trots sina stadiga träpodier dansar fram i en melodisk danse macabre. Vissa förivrar sig och snubblar över kanten, ut mot den bara luften. De värjer och vrider sig. Alla drar de något runt sig, ett skyddande tygstycke, en svepning som ibland flyger upp och vecklas ut till vingar. Dessa små barfotabröder med klumpiga fötter är både råa och ömsinta i sitt uttryck. ” – Läs vidare