“En naken manskropp står i ett svartvitt upplösningstillstånd. Färgen flyter som tät svart rök över hans ansikte och händer, maktlös men stadig står han där under ett olycksbådande moln. Nakenheten blir mänsklig och självutlämnande. Verken pumpar på, ett efter ett, utan att bli tungt. Humorn och självdistansen är det som för in ljuset. Den lilla penisliknande varelsen som försiktigt letar sig upp med förfärad blick i en av bilderna blir oväntat hoppingivande. Den har på något vis trotsat kroppen den är förankrad i och ska söka sin egen lycka. Det är svårt att kuva en fri själ och det är väl just vad Korkeila är. ”

Läs hela texten av Karin Holmer här